Som efterrätt!

gick vi ut i kolsvarta mörkret för att kolla på månförmörkelsen. Snacka om att stå på första parkett så här ute på landet. För att förhöja stämningen ytterligare skällde en räv nån kilometer bort i skogen, tranorna borta på lägdan vid bäcken började trumpeta å då ville naturligtvis inte lommarna ute på sjön vara sämre.
Idag har vi mått dåligt (mest jag) å det har varit skytteltrafik till toan för både mej å Goset. Bläää! Piggnade på mej till lunch så då stack vi en vända till Norells handelsträdgård å köpte planteringsjord, täckbark och tre ölandstokar med vita blommor. Nu känns det mest deppigt över att behöva jobba i morgon. Har inte tid, när ska vi hinna skjuta in bössorna, leta svamp, måla, måla, måla mm mm.

En rolig sak idag var att jag äntligen har fått klappa en nobs. Micke hade koll på vart nobsen bodde med sin husse å vi fick jättegärna komma å hälsa på så jag skulle få klappa. Snacka om att man vart kär direkt, glasögonen fick jag ta av mej för Wilma som hunden heter vill lukta i ögonen för att se vem man är. Sen satte hon sej direkt på mina fötter. Mjukare och lenare hund har jag aldrig klappat förut. Nu är jag BESATT!!!