men för mej känns det "hur stort som helst" att jag helt ensam har kört hela vägen upp till sjukhuset, parkerat på jätteparkeringen och för första gången i mitt liv betalat i en P-automat och lagt en P-biljett i framrutan. Jag var visserligen helt skärrad hela förmiddagen, kunde knappt äta lunch å sprang på toa hundraelva gånger. Rastade iaf Svante först å sen fick han ju fara med eftersom han redan var i bilen. Efter utfört sjukhusbesök gick jag in på Apoteket och köpte Aco:s ansiktstvätt, styrde sedan stegen mot bilen på parkeringen. Körigt värre blev det när jag skulle backa ut från p-platsen å det stod minst tre bilar på kö för att komma in. Det är ju så jäkla trångt överallt med alla snövallar. Upprymd å med självförtroendet på topp körde jag ner mot Timmervägen å Bergsåker så jag kom bakvägen hem.
Hann sen gå långpromenad med Svante, fick sällskap av en trevlig äldre finsk dam som hade en Cockapoo som hette Smilla så Svante fick damsällskap. Sen blev det lite ensamträning på en halvtimme medans jag stack ut å sprang. Det gick lysande - både för mej och Svante.
Kommentarer
Skicka en kommentar