med köp av trisslotter. Man ser/stöter på fågel men man får aldrig skjuta. I dag kändes det helt hopplöst. Hade ingen inspiration/motivation alls, tyckte helt enkelt att det var tråkigt. Ont i hela kroppen har jag, det värker i benhinnorna på bägge benens framsidor och mina knän ska vi inte tala om, särskilt inte det knät som enligt datortomografiröntgen är helt utslitet. Fy vad ont jag har. Ipren hjälper inte ens.
När det kändes som mest hopplöst hände just det som jag hela tiden har drömt om. Micke och jag går uppför en slänt i en skog som ser helt perfekt ut. Svante springer före, plötsligt ser jag hur han liksom stelnar till, en sekund senare avancerar han framåt och i samma ögonblick far en stor tjädertupp upp från backen och träar kanske 20-25 meter ifrån oss. Svante är helt tyst under förföljandet men sätter igång att skälla utav bara helsike precis under trädet. Får för första gången äntligen höra hur det låter när en tjädertupp skär näbb. Micke smyger framåt med bössan medan jag står blick stilla, vågar inte röra en fena. Då lämnar Svante trädet och springer fram till platsen där tuppen satt på backen, men när han ser att husse smyger framåt springer han tillbaka till trädet och börjar stormskälla. Tuppen skär återigen näbb och precis som husse gör sig redo, då lättar en annan fågel från backen och vips är allt över, på en sekund. Fan i helvete, så här nära har det aldrig varit och Svante gjorde allt perfekt, Fan fan fan. Det är så man blir helt gråtfärdig eller sinnessjuk på en och samma gång. Men ska vi aldrig ha turen på vår sida nån gång!!!!!
Trötta "tånnt"!
Kommentarer
Skicka en kommentar