Så här goda vänner!

var vi minsann igår kväll, Svante och jag när vi lekte och busade i sängen. Idag vart jag arg på honom. Det går helt enkelt inte att springa tillsammans med Svante när han har varit ensam hemma en hel dag (förutom lunchrastningen då). Behövde bara komma ut på gården så skulle det stormskällas på en strävhårig tax som kom spatserande med sin husse på parkeringen, sen skulle det vansinnesskällas på ett par grannar som kom insvängandes med sin bil på parkeringen, sen skulle det fortsätta skällas på väg mot Statoil. Vid övergångsstället mötte vi en kvinna som kom bortifrån rödhusen, hon fick sej en rejäl utskällning. Sen skulle det luktas, kissas, bajsas, bromsas, luktas, luktas och tjuras. Suck, jag höll på att bli helgalen. Tappade fart, kunde varken fokusera på andning eller löparsteg när Svante bara skulle dumma sej. Härom kvällen när vi stack ut vid 20.30-tiden gick det ju hur bra som helst. Bara det att jag vart så euforisk att jag fortfarande inte hade somnat när klockan var nästan 24.00 å fick gå upp och lägga mej på soffan i vardagsrummet för att läsa.