med öppen krok på min friskvårdstimme idag. Först vart det ett himla strul, Svante såg helt olycklig ut och fattade inte alls vad jag ville att han skulle göra. Höll nästan på att ge upp och gå hem med hund och stavar men så genom ett trollslag när vi hade ruschat över den lilla bron som går över Selångersån vände det. Jag fick schvung på stavarna och Svante travade på före i snabb takt och såg jättesnygg ut i sin Hurttasele. Jäklars så kul det var. Tyckte rundan tog slut alldeles för snabbt.
Så nu tycker jag om Svante igen och vi är inte alls osams längre. Kunde till och med ta oss förbi ett antal hundar med bara ett lätt morr i Svantes mungipa!
Kommentarer
Skicka en kommentar