Det är jobbigare än man kan tro!

 att vara hemma med en nyopererad hund. Man blir helt nojig och är livrädd att han ska sprätta till, hoppa upp, halka eller göra nåt annat tokigt som gör att hela operationen går åt pipan. Micke behövde lite paus från Svante så nu är jag hemma istället. Böjövningarna som vi skulle börja med redan dagen efter operationen har det just inte blivit något av. Svante gillar inte alls när man tar tag i benet och ska försöka böja och strecha. Då vill han bita i handen eller i tassen.

Har haft Svante i buren nästan hela förmiddagen, när jag släppte ut honom och tog av honom kragen för att lufta nacken lite blev han pigg direkt och vill leka med Hasse eller med benet. Börjar genast springa omkring i full fart så man står med andan i halsen.

Lunchpromenaden gick fint men jag fick vänta ett tag innan jag tordes gå ut för hatpinschrarna och favvoschauzern hade möte ute på gården. Han stödjer så fint på alla tassarna när man är ute på promenad så jag utökade lunchrundan lite men nu när vi är hemma igen åkte tratten på så nu har Svante lagt sig på dörrmattan och tjurar.

Märker att han tycker att saker och ting är konstiga, sovrumsdörren är stängd, dörren till röda rummet är nästan stängd. Micke och jag är inte som vanligt, tassar liksom på tå och gör allt i ultrarapid för att inte Svante ska ryckas med och bli pigg.
Som synes på dagens bilder sitter Svante lite konstig, då åker det opererade benet ut från kroppen. Försöker trycka tillbaka det men det är inte populärt.