Tyckte det var så tråkigt att äta ensam så jag ville ha lite sällskap.
Svante vart väldigt skeptisk til en början.
Ända tills matte sa "varsågod"
Då jäklar anamma gick det undan.
Inte en smula lämnades kvar.
Ja jag vet, Svante är OTROLIGT bortskämd men han är ju så söt och så pytte pytte liten så det är svårt att låta bli. Vet ju inte om han är nån jakthund heller, kanske bara en liten sällskapsspets.
Vi får se.
Funderar på om jag ska dammsuga och sånt men "varför" ska jag göra det när Micke är på roligheter. Jag behöver faktiskt inte jämt vara så himla duktig!
Kommentarer
Skicka en kommentar