Lycka/olycka!

När vi kom hem idag var det bara Coffy som stod synlig och skällde när vi klev ur bilen. Jag blev helt skärrad över att jag inte såg Svante någonstans. Blev så glad att jag började gråta när han kom ut ur kojan. En under har skett. Svante har på egen hand övervunnit sin rädsla för att gå igenom plastbanden vi hängt för kojans öppning och in i kojan. Har ju gett upp hoppet om att använda hundlucka. Ett stort orosmoment har försvunnit. Har funderat och oroat mig så mycket för hur det blir i vinter om han inte vågar gå in i kojan där vi kommer att ha ett värmeelement och fasat för att jag ska komma hem och hitta honom ihjälfrusen.

Efter maten for vi bort till lilla jaktområdet. Nu är det ju OK att släppa hundarna i skogen så vi ville träna lite inför jaktstarten plus att jag behöver lära mig GPS:en. Blev alltså dubbelsläpp vilket var jättemysigt. Härligt att se glada hundar i skogen. Det som inte var lika kul var att Coffys pejlhalsband började krångla. Ett meddelande dök upp både på Mickes handenhet och min. Varning. C har tappat GPS Position. Ändå var Coffy alldeles bredvid. Jobbigt att det ska börja krångla nu och när den är helt nyinköpt. Kan det bero på att vi testade att få in bägge hundarna på handenheterna???