Sorgen efter en hund!

 Att sörja en hund är fruktansvärt jobbigt. Känns som det här med Svante var värre än när jag tog bort min Ridgeback-tik Vicki. Hon blev i alla fall nästan 11 år. Svante hann ju inte ens bli 4. Känner mej helt konstig. Har tryck över bröstet, svårt att andas, hjärtklappning och blir påmind om Svante i allt jag tar mig för. Vi bestämde oss i alla fall för att gå ut och sätta upp fågelholkarna vi plockade med oss från stugan. Coffy var väldigt intresserad av innehållet i en gammal hackspettshackad holk vi plockade ner.

 Trots att Coffy är så fin så är han ändå inte Svante. Han kommer nog heller aldrig bli som Svante. Svante var så personlig, var han glad så såg man det, var han rädd, olycklig eller arg såg man det. Sa jag "klipp" så klippte han med sina öron. Ibland kommer det hemska tankar i mitt huvud. Coffy har dödat Svante. Hade vi inte skaffat Coffy hade Svante levt i dag men så kan man ju inte tänka. Jag måste tycka om Coffy också, det är ju faktiskt inte hans fel det som hände.

 Coffy tycker om att förstöra saker så han tog sig raskt för att förstöra innehållet i den trasiga fågelholken.

 Sen sprang han iväg med en del av innehållet i munnen när han märkte att matte var på väg att ta det ifrån honom.

 Micke spikar upp finholken vi fick från Martin Markusson.

 Coffy smet iväg ett slag och kom tillbaka alldeles jordig, undrar om han varit och besökt ett grävlingsgryt. Skulle faktiskt vilja jaga grävling med honom.

Nåt roligt mitt i allt elände, en liten talgoxe har hittat till vårt fågelbord som varit laddat med solrosfrön ett tag nu.