På den där Coff!

 Pälsfällningen verkar aldrig ta slut. Har nu hållit på i veckor och det är nobshår precis överallt.

 Att vara hemma och sjuk är inte det lättaste med Coffy i huset. Det är "high voltage" hela tiden. Det var knappt att jag fick ringa sjukgymnasten och avboka min träningstid på onsdag morgon. Så fort man pysslar med telefonen, vill sitta vid datorn eller t ex lägga sig och läsa blir det stora protester. Annat var det med min Rhodesian Ridgeback-tik, hon rullade ihop sig bredvid mig i sängen eller någon annanstans om jag var sjuk eller lessen. Coffy har inga sådana känslor eller någon sådan förståelse.

 Han tänker bara på sig själv. Vill synas och höras och kolla om inte husse kommer hem från jobbet snart eller om det dyker upp något spännande utanför fönstret som t ex räv, grävling, grannens katt eller nåt. Sova har man inte tid med.

 Så här ser det ofta ut hemma hos oss när Coffy får sina vansinniga skällattacker.

 Eller så travar han ut i hallen och öppnar lådorna i den vita byrån. Har försökt att hänga för ett tyg men det kryper han bara under. Lessnade idag och ställde för den vita pallen.

 Men så sur då.....

 Fast då kan man ju alltid tjuva till sig husses raggsockor som han lagt på korgstolen vid trappan.

 Eller så kan man ligga och se oskyldig ut och låtsas som det regnar fast man har hårat ner hela mattan.

 "Lekmattan" som vi kallar den för. För på mattan ska man rulla sig, tugga ben/grisöra eller hitta på annat bus.

Fast han kan göra mig komplett galen och fullkomlig vansinnig är han bra söt och jag kan inte låta bli att älska honom.