Skogsträning 25-27 augusti!

 Första skogsturen blev lite för jobbig. Blåbärsriset var på tok för högt, det fanns massor av otäcka hål lite varstans som jag blev orolig att Konrad skulle trilla ner i. 

 Försökte styra stegen mot mer lättsprungna partier för Konrad blev lite pipig. Här stannade han till för vi hörde något i ett träd. En mård tänkte jag men icke. Strax hördes ett smackande ljud uppifrån trädkronan (Ekorre) så då skyndade vi oss därifrån.

 Massor av mygg, vet inte om det var myggbett eller bett av någon annan insekt men plötsligt upptäckte jag att Konrad var svullen över ena ögat.

 Men han var vid gott mod ändå och tuggade glatt på en fjäder han hittade. Var ute ungefär en timme.

 Försökte fota storlommen i Eldsjön men det var lite för soligt för att bilden skulle bli bra.

U

 Dag 2 styrde vi ut mot en myrkant för att det skulle bli lite mer lättsamt för Konrad.

 Nu var han riktigt pigg och på hugget.

 Vågar sig bort ifrån mig mer och mer. Lika glad är jag att jag faktiskt kan gå utan att få ont i knät.

 Har inte brytt mig om att ha med någon bössa - bara kameran. Kände mig lite orolig och smånervös att jag skulle gå vilse men det gick bra.

 Plötsligt hittade Konrad en massa harpäls. Nej, tänkte jag, nu får jag väl aldrig med mig honom därifrån men när jag gick släppte Konrad skinnbiten och kom efter mig.

 Pigg och full av energi när vi kom ut på en liten myrplätt.

 Hade oroat mig helt i onödan. Vet ju hur jobbigt det jämt har varit med Coffy, hur stressad han blir när han kommer bort men Konrad var hur cool som helst. Han gjorde sig hemmastadd direkt. Har heller inte kissat eller bajsat inne en endaste gång. Är imponerad över hur duktig Konrad är att säga till. Han går till dörren och piper och visar att han vill gå ut.

 Tredje skogsturen. försökte även då gå så att det inte skulle bli för jobbigt för Konrad och att han skulle tycka att det var kul. På väg ut över myren stötte jag en fågel som förmodligen var en orre, jag så den aldrig. Tyvärr stod Konrad och luktade på något på marken så han reagerade aldrig.

 Katastrof, frustrerande och jättetråkigt att det var så uruselt med fågel. Blev inget skjutet får Micke och Coffy trots att Coffy jobbade så bra.

 Så här har vi aldrig kunnat göra med Coffy men Konrad är hur go som helst men full av bus.

 Är glad att vi tog med bädden och hans favoritleksak.

 Igår kväll härjade han runt som en tok inne i stugan med "Tummen" (Pohjanukon Tuima) men det var så mörkt så jag brydde mig aldrig om att ta några bilder. Konrad blev överlycklig över att träffa en till nobs.

Vår fina och busiga kille.