Vemodigt!

 For iväg upp till Norrhassel och vår gamla stuga. Har inte känt det förut men just ikväll kändes det extra jobbigt och sorgligt. Kände att jag saknade stranden och sjön.

 Kanske mycket för att Konrad påminner om Svante och jag minns alla fina stunder med honom vid stranden.

 Konrad är ju van att springa vid stranden som har fått springa vid Stor-Laisan innan vi hämtade hem honom.

 Mattes bus-kille.

Springa längs stranden