Lugnt och skönt!

Att det kan vara sån skillnad på två hundar. Så lugnt och skönt jag har haft det med bara Konrad hemma. Micke skulle iväg på begravning och sen vidare på en annat uppdrag så han tog med sig Coffy. Kunde hämta in Konrad och ha honom inne hela tiden som jag jobbade och även hade möte. Inget skällande och annat oväsen. Han kommer bara och vill gosa lite eller så låg han i fönstret och sov eller pysslade med sin lilla älghornsbit.

När vi skulle gå på kvällspromenaden märkte jag att Konrad reagerade på något när vi kom ut på trädäcket. Trodde att det kanske var en räv som sprungit förbi när han nästan sprang på bakbenen ner mot vår skog. Det visade sig vara en älg som stod och åt i godan ro när vi kom ångandes. Då sprang den iväg med en väldans fart. Fascinerande att älgar som är så stora kan försvinna med blixtens hastighet utan att knappt ge ifrån sig ett ljud. Ett eller kanske två knak hördes. Ännu mer fascinerande att Konrad fick vittring av den upp till huset. Den kan ju ha gått nere på lägdan förstås medan jag var i köket och stekte sötpotatisplättar.

Inga nya matgäster till fågelmatningen idag men så har det ösregnat större delen av dagen. En skata och ett par nötskrikor dök upp när jag hade slängt ut några brödkanter och en gammal ostbit. Det är så lustigt att nötskrikorna bara försvinner så fort det blir vår och sommar men nu ser man och hör dem nästan hela tiden.

Min finaste lilla Konrad som tycker att Matte är besvärlig när kameran åker fram.