Tiden efter Covid!

Micke var tillbaka till Veterinärhuset med Konrad för ultraljud av prostata och urinblåsa, kanske njurarna också. Jag minns inte. I alla fall så var det inget fel på prostatan. Felet varför han kissar blod ibland ligger i urinblåsan. Där fanns det gott om grus, urinsten. Med ett finare namn så heter det struvitsten och tanken är nu att han ska äta ett dietfoder som ska lösa upp stenarna. Jaa det säger ju sig själv att det kommer nog inte att funka så tjurig som han är när det gäller mat.

Vi plockar hallon, finns massor av dom i år. Så stora och fina har jag nog aldrig sett förut. Skogshallon är ju de godaste hallonen. Konrad gillar dom också. Tyvärr känner jag inte så mycket smak mer än att det smakar sött.

Provade några blåbär, kände absolut ingenting.

Micke passade på att försöka laga ett av fisknäten.

Vinleverans från Vinoteket, självklart måste det kontrolleras av konstapeln.

Danskt smörrebröd, bland det godaste som finns att äta. Fick äntligen tag på danskt rågbröd.

Vi försöker reda ut detta trassel. Jäkla skittromb. Var ju meningen att vi skulle ta andra träd i höst.

Lite mys mitt i allt slit med träden i skogen.

Djävulen själv, dök upp från ingenstans strax efter kl 04. Konrad skällde som en galning.

Trodde han skällde räv men istället var det en vilt främmande katt.

Glad i hågen och lite uppiffad trots att det inte blev så mycket sömn på grund av kattdjäveln.

Tro´t eller inte, kattjdjäveln dök upp på kvällskvisten, precis när det börjat skymma och hade precis bitit ihjäl hermelinen som vi tror har bott under vårt hus och hållit undan möss och sork. Jag kraschade totalt. Lilla fina hermelin. Micke rusade ut och räddade undan kroppen från att bli massakerad.

Kattfan återvände till brottsplatsen och satt helt fräckt och tvättade sig. Jag rusade ut och kastade grus mot den. Då fick den fart och sprang sin väg.